Dagens mysigaste mejl

kommer från Kasper. Som vill att bland annat jag ska korrläsa Lyrans & Akademens julskivomslag. Det är en fin skiva, ska ni veta, som heter Julen vi minns. Titeln är snodd från en juldikt av Lars Hulden som skrivit tre av sångerna på skivan. Dessutom har de spelat in Koppången, med en text som får mig att börja lipa: gång på gång, år efter år. Sista versen, som av någon anledning har strukits på de flesta andra julskivor, slutar med raderna:

"och jag går till dom andra, jag vill känna julens frid.
Jag vill tro att han föddes och finns med oss här i tiden.
Det är jul och det finns ett barn i mig som vill tro att det hänt
och som tänder ett ljus varje söndag i advent."

Raderna ovan förklarar varför en ateist som jag inte har något behov av att vara principfast, särskilt i juletid.