Om onda snutar, och goda

Det händer att det blir knas med nattandet. Att vår treåring blir förpubertal och tjafsig, vilket är ganska vanligt hos barn som tidigt kan uttrycka sig. Det som grälas om är typiska treårssaker som att hon hellre vill ha dynvaret som täcke än runt dynan, fel saga och annat strunt. Trött mor blir sur och går och konstaterar att jag kommer tillbaka och läser saga när du slutar sparkas, jävlas och bete dig rövigt. Lägga utan saga är ett så nedrigt straff att det inte just tillämpas hos oss, för nattningen ska vara mysig och sagostunden är minst lika viktig för mig som för liten pest.

Men jag blir fanimig vansinnig när prins Simon, iklädd den schyssta polisens uniform, kommer in och är underhållande, tålmodig och vinner poäng. Nu är snällsnuten nere igen och den lilla pesten ligger och vrålar efter mig och saga, som var den ursprungliga planen. Men det får vara snällsnutens problem - är man bad cop så är man.