På min hundpromenad i morse träffade jag en granne som jag lärde känna när jag bjöd in Tengil och mig att leka med hennes hund i hennes trädgård. I morse bjöd vi in dem i stället. När jag berättade att jag ska sätta mig ner och börja skriva och att det är min doktorsavhandling jag skriver på, berättade hon att hon är övertygad om att jag kommer att klara det: med viljestyrka klarar man det mesta. Själv förlorade hon rörelseförmågan i höger sida efter ett slag i huvudet (olycksfall på jobbet) och tack vare benhård vilja, långvarig och intensiv träning och terapi kan hon i dag gå och röra sig och göra vad som helst.
Man kan göra vad som helst. I går höll jag i en kollegas doktorsavhandling, varm från tryckeriet. Inom en överskådlig framtid får jag hålla i min egen.
I och för sig tvivlar jag inte (längre) på att den dagen kommer. Ändå kändes det skönt att en närapå främling påminner mig om att jag kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar