Jag känner mig frestad att generalisera och tycka att det gäller hundar och katter i allmänhet, men det finns naturligtvis hundra undantag vilket gör generaliseringen förolämpande för alla som har rationella katter. Alla två.
När Tengil åkte båt för första gången tyckte hon det var lite högljutt, läskigt och blåsigt, så hon tittade noga på vad flocken gjorde. Ingen verkade tycka att det var något annat än i sin ordning så hon drog slutsatsen att det väl var det då och lärde sig åka båt. Och lärde sig älska att åka båt.
När Guy-katten, salig i åminnelse, åkte båt för första gången tänkte han att det här är ju fanimig livsfarligt så han gjorde det enda riktigt dumma - hoppade i sjön. Han litade visserligen på oss men han tyckte inte vårt omdöme var mycket att hurra för. Det var ömsesidigt.
Det finns hur många exempel som helst, men jag måste säga att jag tycker det är sympatiskt att vår valp med blott fem månaders livserfarenhet litar på att jag kan avgöra om något är farligt eller inte. På vår sena kvällspromenad var det en stubbe som såg farlig ut. Jag gick fram till stubben vilket gjorde att Tengil också vågade sig fram och så var det trollet avslöjat. Guy-katten skulle antagligen ha kastat sig under tåget. Samtidigt hoppas jag givetvis att hon vid behov larmar om röklukt (ja, vi har brandvarnare) och inte bara tror att det är okej bara för att vi inte vaknar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar