Allt går att förstöra

När nattningen strular spelar det ingen roll hur fin den kan vara och hur fin den någon gång varit. När nåt skaver vid läggdags måste man förstöra läggdags. Och det är väl som det ska vara. Det där med att paja tutte (paja betyder smeka, klappa, gosa på finlandssvenska) har varit en trygg grej för Nora vid läggdags, och hon har fått göra det så länge hon inte petar och river. Nu får hon det inte längre, åtminstone på ett tag, för hon använder det till att provocera. En annan grej vi gjort är att önska varann roliga drömmar: jag hittar på en rolig, lagom detaljerad dröm åt henne och sen får hon hitta på en åt mig, oftast blir min dröm att vi möts i hennes dröm. Nu funkar inte den leken heller, leken som jag tyckte så mycket om, för dröm efter dröm ratas skrikande för att den är tråkig och inte duger. Visst är det krasst att kräva att hon ska hålla till godo med den dröm hon får, räcker det inte med att man är tvungen att hålla tillgodo med den dag man får, med det liv man får? Men vid läggdags av trött och avig unge är de filosofiska tankarna långt borta.

Visst gör det ont när knoppar brister och fina traditioner förkastas. Bakom det hela ligger någon tillväxtfas som hårdast drabbar lilla skrikhalsen själv. Och det är värt att minnas att det före drömsagorna fanns en tradition av fyra gamla vaggvisor som skulle sjungas varje kväll, tills de plötsligt inte skulle det längre.

Allt kan förstöras. Nya, fina saker kommer att skapas. Det blir bra igen. Men lär dig nu för guds skull sova utan att starta världskrig, min älskade lilla pastej!