Före frukost i morse hade jag lyckats med mycket memory lane. En kvart i åtta satt jag med tindrande ögon på min yogamatta på Arbis och svarade med säker stämma på upprop, när någon kommer in genom dörren och läraren säger "... och där har vi Mathias" och in knallar Mathias som jag gått i klass med hela skoltiden. I vuxen ålder har vi haft mer sporadisk kontakt och jag kan faktiskt inte svära på att vi setts sedan hans bröllop. Jag blev alldeles jätteglad åt att vi kommer att yoga ihop varje måndag, och vi stämde träff i Arbis café efter att vi klätt om.
Och medan jag satt och klädde på mig efter duschen började någon plinka Hallelujah i ett rum någonstans. Jag var typ två år gammal när den vann schlager-EM, och jag förknippar den med min barndom. Ut till cafét och en bastant frukost med en kär skolkompis. Nu sitter jag bh-lös på jobbet med träningsvärk i filéerna och väntar på den gudomliga inspirationen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar