Det hörn av världen jag befinner mig i tenderar alltid att vara stökigt - men om jag avgränsar mig tillräckligt ser det ut så här: i en skål på köksbordet flyter tre vresrosor. Doften är så skir och lätt att den påminner om liljekonvalj. Min frukost består av en vacker skål med turkisk yoghurt, färska björnbär, valnötter och en stor klick honung. Min jobbdator är splitterny och har inga skråmor. Om jag låter bli att lyfta blicken är mitt hörn av världen välordnat, vackert och hälsosamt.
Det är en fin egenskap att kunna avgränsa sin verklighet och se och känna det vackra, istället för, eller mitt i, stöket runtomkring. Om ock en egenskap som tenderar att irritera sådana som inte har den.
SvaraRaderaCara
Det där känner jag igen! Den egenskapen driver till exempel min mor till vansinne. Men det funkar inte att komma ångande och berätta hur jag borde sköta mitt hem, det funkar inte alls.
RaderaVet du inte vid det här laget att det är en av döttrars främsta uppgifter att driva sin mor till vansinne mellan varven. Det är vad vi/de är till för. Ju!
SvaraRaderaCara
:) Jag kan bara föreställa mig hur min morsa drivit sin till vansinne! Fast jag kan faktiskt inte erinra mig några konflikter.
SvaraRadera