Smittohärd

Jag har precis, nätt och jämnt, överlevt den ruggigaste maginfluensan i mannaminne. Eller åtminstone på fyra år. Jag kräktes blott en gång, men ännu tolv timmar senare måste jag lägga mig på badrumsgolvet och vila efter att jag kissat för att orka ta mig tillbaka i säng. I dag är jag på benen, men det snurrar i huvudet och jag fick hjärtklappning efter att ha duschat, villket inte var tal om att jag skulle ha klarat av i går.

Och om knappt två timmar ska jag sätta mig på tåget till Vasa för att vara reseledare för tolv nordbor i tre dagar. Nu fettummar jag på den heligaste av mina principer - att hålla mig isolerad minst två dygn efter maginfluensa. Nora lekte med sin kusin precis två dygn efter att kusinen slutat kräkas, och vi vet jävligt väl hur det gick. Först kroknade Nora och sedan jag. Kroknar Simon medan jag är borta är hans föräldrar vidtalade och till all lycka är Nora frisk sedan fyra dagar så det borde vara okej. Hur otrevligt det än är att kräkas är det trevligare att göra det utan en treåring som hoppar på en.

Jag ringde VR för att kolla om jag kan byta min sittplats till en som är lite avsides. Jag vill inte vara den som gör hela Österbottenexkursionen till en orgie i spyor och bajs. VR sade att jag kan tala med konduktören när vi är ombord. De kunde inte lova något, men jag hoppas verkligen att det ordnar sig!

Jämfört med maginfluensa var det rena barnleken att föda Nora. Det gick snabbare och jag var i betydligt bättre skick efteråt, trots att min svanskota gick av.