Min lokala bibba - hyllning och diss

Eftersom jag håller på att trappa ner på jobbet inför semestern och Nora redan har semester tog jag en paus i arbetet och gick till Dickursby bibliotek. Där botaniserade vi igen i en dryg timme och bekantade oss med böckerna om Barbapapa (av tveksam kvalitet men godkänd framför allt på grund av de fina bilderna) och hade det mysigt i de sköna sofforna.

Ett genidrag så här i sommartid är att ha sällskapsspel liggande framme, och namnbrickor på personalen med texten "Spelkompis". Det här betyder att barn som vill spela inbjuds att ta kontakt med personalen som gärna ställer upp som spelsällskap. I dag var det en tjej i tioårsåldern som utnyttjade möjligheten och spelade en runda Afrikas stjärna med en av kvinnorna i personalen.

Disset går till barnboksurvalet som till stora delar håller måttet men även till en del är undermåligt. Jag tycker inte det är en kommunal bibbas uppgift att förse ungarna med extremt könsindelade Disneyböcker som för elektroniska ljud (billjud och prinsessfnitter), eller enfaldiga djurböcker med sockersöta illustrationer där texten är värdelös men djuren har dockögon som kan blunda. Det här är böcker som finns i varenda Prisma eller annan valfri stormarknad och borde stanna där som hyllvärmare om kunderna hade någon känsla för kvalitet.

Visst är det bra att locka barn till läsning, men jag menar att situationen inte är så desperat att man måste gripa till stupitt innehåll i läcker förpackning för att de små liven ska orka koncentrera sig. Till skräplitteraturens försvar kan man säga att det väl inte är mer än rättvist att mindre bemedlade barn ska ha tillgång till samma skit som privilegierade barns föräldrar har råd att köpa hem, men resonerar man så kan man lika gärna försvara pommes frites i skolorna.

Och naturligtvis har jag en självisk baktanke. Även min hulda dotter förförs av den hjärndöda litteraturen (lyckligtvis bilar snarare än prinsessor för måste jag välja föredrar jag det hjärndöda billjudet framför det hjärndöda fnittret - jag menar, bilar är ju per definition hjärndöda) och dessa böcker släpas hem även till oss, och jag hatar, hatar att ägna mysiga lässtunder åt att läsa dynga.