Nu flyter det!

Här har jag ägnat två och ett halvt år av blogg åt att klaga över hur jobbigt det är att skriva avhandling. Eller så mycket har jag väl inte klagat, för det är så tråkig läsning, men inte fan har jag höjt det till skyarna heller. Så:

nu höjer jag det till skyarna.

Jag har flyt. Avhandlingen växer varje dag. Inte så rasande mycket, precis, men riktningen är rätt, frekvensen likaså. Jag vaknar om nätterna med Heureka när bitar faller på plats. Ytterligare bitar hittar sin plats medan jag går, städar och gör annat.

Jag har varit så avundsjuk när jag hört på andra som säger att det är svårt att räkna arbetstimmar när man ändå har skrivandet i bakhuvudet hela tiden. Det har inte jag haft nämligen, inte alls: när jag har gått hem har min hjärna effektivt föst ut allt som har med flerspråkig universitetsutbildning att göra. Men nu hör jag mitt ämne viska små idéer och förslag till mig på ett alldeles underbart inspirerande och roligt sätt. Inte krävande utan bara uppmuntrande.

I think she's got it. By George, she's got it! The rain in Spain stays mainly in the plain ...

Kanske blir det ännu forskare av mig en vacker dag. Jag är övertygad om att det är hundfan jag har att tacka för mina snilleblixtar. Och semestern.