Jag sitter i tåget, bredvid en mor som vänligt svara på sina två små söners miljoner frågor. Sånt gör inte jag. Jag letar efter pausknappen på ungen och är en kass mor.
Tillägg: det visade sig att kvinnan inte var barnens mor utan något slags nanny. Puh! Så där var jag också i min gröna ungdom då jag passade andras ungar, fick betalt för det och kunde gå hem efter avslutade äventyr.
Efter några dagars samvaro frågade min syster, älskad, älskande och entusiastisk moster: Är alla fyraåringar sådär att de frågar om precis allt, precis hela tiden?
SvaraRaderaSvar: ja. Och det blir lite tröttsamt i längden. Fast emellanåt frågar de klokt (och svårt!) men det är, med tanke på frågevolymen, ganska sällan.
Radera2,5-åringar ligger inte långt efter. Tusen millioner frågor av typen "Varför är det en hund?", "Varför är där en bil?", eller diskussioner av typen "Kom och ät! Varför? För att du ska bli mätt i magen. Varför? För att det är skönt och då blir man glad. Varför?" Pågår ständigt, ständigt hos oss. Gulligt till enviss grad, sjukt tröttsamt till många grader.
SvaraRadera