I morgon drar jag till jobbs. För första gången på fem veckor. Och precis nu är det varmt, min far försökte få mig att åka ut till landet med dem bara över dagen, men jag orkade inte. Visserligen hade det varit en roligare dag än att småplocka härhemma, men jag orkar inte åka hem därifrån igen, just när kvällen är som vackrast. Även om jag ljudläser Täällä pohjantähden alla medan jag kör. Uppläsningen är njutbar och trilogin är en fantastisk skildring av Finlands historia från senare halvan av 1800-talet till krigsslutet (tror jag).
Semestern var underbar. Vi hade inte så mycket program och emellanåt har jag lidit lite av bristen på struktur. Inte för egen del: när man är vuxen är struktur helt överskattat och jag älskar att bara gå omkring och drälla, men när Nora dräller hittar hon på hyss eller sitter inne, och vill man att vi gör något vettigt krävs det större planering och styrning. Dagis är bra på sånt. Jag älskar vårt dagis. Samtidigt får jag aldrig nog av sommar och semester. Hade gott kunnat klämma en vecka till, särskilt med familjen på landet där det visserligen finns fler barn, men också fler vuxna som kan sysselsätta, övervaka, läsa och sköta markservice.
Jag erkänner att det ska bli skönt att få sitta i fred på jobbet och tänka två vettiga tankar i rad utan att bli avbruten. Jag har roliga projekt att ta itu med och känner mig taggad. Jag håller inte med om att sommaren är kort - åtminstone inte i år. Men resten är lite förbannat långt.
Jag önskar mig en lång sommarstugesäsong i höst. Varma septemberhelger i svampskogen, bastu och stjärnklara kvällar. Och före det en augustimånad som är högsommar. Plask i varmt strandvatten, sena blåbär och ytterligare läsning av alla gamla tummade barnböcker på älskade holmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar