Jag älskar konstens natt men har inte firat den på mångamånga år. Det funkar lite dåligt med jobba i stan, hämta på dagis, hitta nåt barnanpassat program, ta sig dit genom folkhaven, hinna äta någon sväng och komma hem. Till sin förort. Det är klart det går men jag har inte tyckt det är tillräckligt viktigt. I år hade jag storslagna planer på att åka till Stoa med Nora och bygga en insektmobil, men sedan skulle vi vara hemma för att kunna skicka hunden till mina föräldrar eftersom vi åker bort i helgen, så nu skapar vi konst hemma i stället. Simon skapar pyroteknik i Nordsjö med din far, och jag tänkte åka dit med Nora för att beundra spektaklet. I pyjamas, mätt i magen och med borstade tänder, så hon kan somna i bilen sen.
När jag var sexton år gammal och fick börja åka in till stan på sena folkfester var det med konstens natt det började. Det var spännande att få vara i stan sent, och att höra till dem som var trötta i skolan följande dag. Att sitta på jobbet och vara trött känns inte fullt så speciellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar