Mitt sällskap från i går dök upp strax efter nio för att hämta sin hund. Jag hade inte väntat henne så tidigt - hade tänkt ringa henne vid tolvtiden för att låta henne sova - men oron över hunden hade väckt henne och hon var lättad över att hon lyckades hitta till vårt hus. Jag hade släppt ut hunden på gården, så den låg och väntade på henne innanför vår grind.
Av allt att döma hade hon haft en lugn natt: karln hade försvunnit i hennes bil (nej, han var definitivt inte nykter), lämnat kvar hennes plånbok och slagit sönder hennes mobiltelefon. Jag sade att hon borde skaffa sig ett eget hem. Hon sade att också hennes syster hade sagt att hon borde kasta ut karln och byta alla lås.
Hoppas, hoppas att vårt äventyr i går var en väckarklocka för henne. Vem som helst kan råka ut för en elak och våldsam partner. Och ingen kan rädda ett förhållande där endera parten är våldsam och elak. Den enda utvägen är ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar