Panelhöna

I dag deltog jag för första gången i en paneldebatt. Jag har alltid varit impad av alla som kan sitta med i en panel och komma med ogenomtänkta grejer som låter genomtänkta och tänkt att det där klarar jag aldrig, jag skulle få tunghäfta eller dö eller båda, typ dö av tunghäfta. Men här är jag, varken död eller tunghäft. Det handlade om forskarutbildningens framtid vid Helsingfors universitet och jag var där i egenskap av doktorand.

Jag tycker det är jättebra om alla doktorander ansluts till en doktotandskola, och det vore en katastrof om det bara fanns en - människovetenskaperna, d.v.s. humaniora, samhälls- och beteendevetenskaper, juridik och teologi kan kanske samsas om en, men inte fler fakulteter och vetenskapsgrenar än så i varje forskarskola. Hur de gör utanför centrumcampus rör inte mig men de hittar säkert också på en bra indelning. Men doktorandernas finansiering borde fås i skick så vi slipper ägna september åt den stora stipendiejakten som Charlotte skriver om. Och sedan ska det inte vara någon statusskillnad mellan forskarskoledoktorander och andra. Och sen ska doktorandutbildningen delas in i vettiga enheter där forskarna och kursutbudet synliggörs så att man kan hitta relevanta kurser över institutions- och fakultetsgränserna.

Det verkade som om de flesta var inne på lite samma linje, även om vi representerade olika roller och fakulteter vid universitetet. Hoppas det blir bra och inte en toppstyrd kompromiss.

Och här överlever jag, och har insett att jag klarade det också. Inte briljant, men någonstans ska man börja. Och framför allt är jag stolt över att jag vågade tacka ja.