Dagis hade planeringsdag i går så Nora var hemma. Lite försökte jag jobba, och i övrigt fixa sådant som inte hinns med vanliga dagar: bilbesiktning, ögonbesiktning, järnaffären och ett yogapass. Hur mycket jag än försökte ta det i Noras tempo gick det inte, utan såg ut så här.
Jag tänker alltsom oftast på Camilla Mickwitz fantastiska bild på Jason och hans mor Gudrun när vi jagar fram på vägen till och från dagis (Oftare från än till, Simon brukar lämna. Men han har bil. Min bil.), på olika ärenden, ja till och med på väg till och från parken, bibbababban, jumpis och andra barnvänliga aktiviteter. Sluta drischa är mitt vardagskommando. Alltid, alltid bråttom. Alltid, alltid som en jävla vallhund som styr och skäller så inte avvikningarna blir för många och långa. Och fram kommer vi ju. Men gud vilket arbete det kräver! All denna stress för att vi i slutänden ska kunna komma fram och ta det lugnt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar