Ingen Tengil

Det blir inte Tengil, utan hans syster, som numera heter Tingel. Fast det är lite kul: så länge det var en hanvalp som vi kallade Tengil förvanskade Nora det konsekvent till Tingel och nu när vi gett vika för Tingel är det Tengil hon ska heta. Så hon får väl heta både och.

Tingeltangel är en placeringstik och ägs till hälften av uppfödaren som vill göra en kull valpar med henne. Samma avtal som med hennes mamma alltså, som vuxit upp och fått sina valpar hos veterinären, medan uppfödaren är en annan kvinna. Men så gott intryck hade vi av allt att döma gjort att veterinären tyckte vi skulle ha den här valpen i stället, eftersom det är viktigt att en avelstik kommer till ett hem som kan ge henne rätt uppfostran. Tydligen räcker det att man haft hund halva sitt liv och ha tänkt gå valpkurs. Min ambition är att vi får en så trevlig hund att vi kan lita på den överallt, och att våra vänner blir glada när vi frågar om hon får komma med hem till dem. Dessutom vill jag lära henne leta svamp.

Simon är lite skeptisk till att ha en grådaskig skäggig dam - rent estetiskt föredrar han slät- och korthåriga hundar med hängande öron. Sanningen att säga gör jag det med, men det finns många rationella skäl till att det blir dvärgschnauzer. Och när den lilla rackaren har nästlat sig in i våra hjärtan kommer vi att tycka hon är lika bedårande som den valp hon en gång var.

Vi längtar. Fredagen den fjortonde blir hon vår.