Den första veckan med hund har gått över förväntan. Av allt att döma sitter greppen ännu i trots att det är tio år sedan jag hade hund och tjugotre år sedan jag hade valp: hon går så fint i koppel att man skulle tro att hon tränat det innan men det har hon alltså inte. Hundar vill gärna vara till lags och lyder mer än gärna om man tillräckligt tydligt kommunicerar vad man vill. Den första tiden går till att lära den vad man menar med sin kommunikation. Mycket godis och beröm gör varje hund till en Einstein, och Tengil är inte dum.
Eftersom jag inte är en särskilt stillasittande person ens när jag försöker, har Tengil hunnit åka både bil, tåg och båt och är lika förtjust i alltihop. Enda undantaget är hiss - det var lite läskigt de första gångerna men nu går det fint det med. Med all chockbehandling jag gett den stackars valpen kommer hon förhoppningsvis att bli en orädd liten racka som inte utvecklar den skällighet som annars kan vara lite karaktäristisk för dvärgschnauzer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar