En väldigt kunnig, initiativrik och trevlig praktikant på mitt jobb hade sin sista dag i dag. Vi jobbade ihop när jag satt i den konferenskommitté som ordnade Svenskans beskrivning i maj, och hon var konferenssekreterare. Hon hade fixat ett kort till institutionen där var och en i arrangörskommittén hade tilldelats ett totemdjur. Jag fick en guldfisk. Anledningen är uppenbar. Jag tänker i stora drag, och när det gäller detaljer är jag en guldfisk. När någon påminner mig om något är min första reaktion "det där har jag aldrig hört talas om!". Lite som guldfiskar som enligt myten simmar till andra halvan av sin skål och tycker att världen är fantastisk och full av ställen man aldrig sett förut.
Jag är och förblir en professor. Jag önskar bara jag hade professorslön också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar