lördag 15 juni 2013

Babemagnet

Att gå omkring med en valp är det säkraste sättet att väcka uppmärksamhet. På Tingels första promenad, till djuraffären på hörnet och tillbaka, fick jag mitt första frieri på många år. Det var ett fyllo som tyckte jag är fantastisk vacker och ville gifta sig med mig. Jag avböjde vänligt men lät honom hälsa på min hund.

Det är som man säger: av barn och fyllon får man höra sanningen.

Här har ni hunn.

Hon somnade med Nora, jag hade bäddat åt dem på golvet för att Nora skulle få sova med henne. Det kan väl hända att jag somnade där jag med. Ett par timmar senare kröp jag och lade mig i min egen säng. Efter ytterligare en stund vaknade jag av att Simon kom tassande med valpen under armen. Så länge lyckades han hålla sig indifferent.

Det lilla underverket har varit rumsren och inte gnällt en gång. I stället är hon lugn, lekfull och nyfiken. Jag tror det blir bra, det här.

2 kommentarer:

  1. Klart det blir! Grattis!

    /Helga

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Helgen har varit rumsren (med undantag för Simons frukosthistorier) och fin. Hon är inte helt dum, valpen vår.

      Radera