Urinvägsinfektion. Hade det jätteofta när jag var yngre, med några års mellanrum numera. Nu slog det till, häftigt och utan förvarning, på långfredagsnatten med så ont i magen att det inte var tal om att sova, men efter ett par timmars överdosering av c-vitamin som brustabletter, varmt bad och ideligt pinkande kunde jag sova och det kändes mer eller mindre okay. I två veckor. Mer eller mindre, inte helt okay alltså.
Jag hör inte till företagshälsovården och tyckte mig inte ha tid att köa ett par timmar för att få diagnos på en sjukdom som jag alltför väl känner igen symptomen på, och ville inte besvära mina läkarvänner att ringa in recept åt mig för en åkomma som visserligen är irriterande men i princip kan och ska hållas i schack med hjälp av tranbär och c-brus men den här gången var skjukan seg. I två veckor höll jag på med mitt pinkande och sedan blev det bra. Trodde jag. Bara för att vakna följande morgon med ont i njurarna.
Läkare, pissprov och antibiotika blev det. Och tre dagar kur innan ryggontet gav med sig. Förlåt alla som jag haft att göra med de senaste dagarna, jag har varit irriterad och inte mått så bra.
Ändå kissar jag hellre taggtråd än kräks.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar