Helgen har varit fantastisk. I fredags var lillasyster med kille hos oss, vi åt en lasagne som jag hittade i frysen och kvalitetsgranskade snickerstårtan jag bakat för lördagens fikabesök. De stannade över natten vilket föranledde lyxfrukost med bacon och ägg. Sedan tittade Charlotte och Tilda in för att bli avskräckta från sina husdrömmar och det lyckades väl lite sådär. Vår kåk visade sig från sin charmigaste sida med sol silande in genom spröjsade rutor och vildvinsrankor, men var också sig själv med plastmatta i kök och tambur och skåpluckor som hänger på trekvart. Samt lister som saknas.
Det roliga var att bustrollen tittade på varann i två sekunder innan de tog varandras händer och försvann för att nätt och jämnt ses röken av under resten av eftermiddagen - inget klår barns sätt att omedelbart känna igen en kompis oavsett om de träffats tidigare eller inte. Så det blev gott om tid för lunchsnack, fika och trevligt umgänge. Sen trillade herrarna Vainio in och trevligheterna fortsatte. Vi har fått en ny favoritfamilj.
Knappt hade de hunnit ut genom dörren förrän våra raclettegäster, Tove och Walther med söner anlände. Gott och trevligt var det. Ungarna sprang omkring - ett bra hus har en bottenplan där man kan springa i cirkel från ett rum till ett annat - och vi vuxna försökte göra oss hörda.
Efter en god natts sömn fick vi beskedet att kalaset i Tammerfors är inställt på grund av sjukdom. Tråkigt, i synnerhet med tanke på sjuklingarna. I stället får Nora gå till sin älskade simskola för sista gången och ta emot sitt vattenvanemärke personligen. Inte så dumt det heller. Sol! Ut! Fast först lite frukost! Och resterna av snickerstårtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar