Nora och jag högläser böckerna om Loranga, Masarin och Dartanjang av Barbro Lindgren. Jag älskade dem som barn och nu älskar jag dem ännu mer. De är så komplett tokiga, Loranga beter sig inte alls som en vanlig pappa men samtidigt har papparollen ändrats: det är inte så ovanligt med pappor som sjunger pop längre, eller för den delen ens med farfäder som spelar elgitarr, det var för över fyrtio år sedan när böckerna först gavs ut.
Hemma hos oss heter det choklidpöding och plispgrede, men inte förrän nu minns jag i vilken kontext Loranga och Masarin kallade det så. Jag älskar den kulspetstatuerade tjyven Gustav, tigrarna i ladan och gäddorna i simbassängen, att Dartanjang målar Lorangas toalett i guld från golv till tak och att de spelar kvasthockey med tomater som puck. Det är som Alice i Underlandet fast bättre. Ett extra bonus är att Nora också gillar dem, så jag har en läskompis. Läggdags blir en enda fnissfest. Rekommenderas!
Gud. Detta är en av få böcker jag INTE läst sedan min barndom men nu måste jag nog plocka fram dem igen. Undrar just vad Q och Y kommer att tycka? Tack för tipset!
SvaraRadera/Helga
Loranga, Masarin och Dartanjang är roligare än Loranga, Loranga - den senare känns lite som en upprepning. Åtminstone i början. Men den är alldeles tillräckligt bra den med!
RaderaJag minns att vi också älskade dem - men barnen var nog äldre än Nora idag - eller kanske var tvillingarna inte det? Speciellt minns jag att Simon älskade de fantasifyllda galenskaperna. Jag avundas er era fina lässtunder! Dock vi hade det lika fint en gång, långt upp i åren satt alla med när det var dags för kvällssaga. Bambi
SvaraRaderaJAG ÄLSKAR LORANGA!
SvaraRadera