Det häftigaste jag gjort i radioväg

Vintern 2008 då jag inte längre jobbade på radion tipsade Katja mig om att svenska barnboksinstitutet skulle hålla litterär afton med Lennart Hellsing som gäst. Jag frågade min dåvarande arbetgivare Institutet för de inhemska språken om jag fick åka dit och göra en intervju för Språkbruk och en version för kulturen i radio Vega och det fick jag.

Ni som känner mig vet att Lennart Hellsing är min husgud. Jag har aldrig varit så star struck i hela mitt liv, vilket inte är så bra med tanke på intervjun, men det blev väl okay i alla fall. Språkbrukartikeln handlade om det Hellsingska språket, radiointervjun handlade om romantikern Lennart Hellsing - han har, tycker jag, en stark romantisk sida som kan anas i hans barnlyrik

Lappricka pappricka puddingpastej
när jag blir stor ska jag gunga med dig
i ett gult citronskal, många gula mil
upp och ner och bort, på en sjö av citronil

men som är mer påtaglig i vuxenlyriken, som han är betydligt mindre känd för.

Jag blev bjuden hem till hans och hustrun Yvonne Lombards fantastiska lägenhet på krypavstånd från Sergels torg. Där satt vi, omgiven av modern konst, i var sin soffa och jag försökte hålla nerverna i schack medan han bolmade på den ena cigarretten efter den andra. Han var inte lätt att intervjua, en ganska lågmäld och anspråkslös man på närmare nittio, och jag kände alltför stor respekt för honom för att ställa följdfrågor om sådant han inte verkade så intresserad av att tala om.

När intervjun var klar tog vi taxi till barnboksinstitutet tillsammans. Innan vi gick visslade han en rolig liten signal och då kom hans hustru Yvonne, nästan åttio, på väg till Dramaten för att spela i en Beckettpjäs, för att pussa honom adjö och de var så fina. Det är Lombard som gör Kusin Vitamin på Krakel Spektakelskivan, mer känd är hon kanske som den vidriga borgmästarinnan i Madicken eller som den lika vidriga kommunalpampen i Äppelkriget. När jag såg på detta gamla par högg det till i mitt parförhållandevoyeuristiska hjärta och jag insåg att så där vill jag också ha det när jag blir gammal.

Förutom dikten Vägar i Sand i sandalerna tycker jag detta hör till det mest romantiska i Hellsings produktion:

Bleken och tyst ligger sjön där du sitter, än blekare tycks det.
Skål gamle vän! Är du sjuk eller olyckigt kär eller drucken?
Darrig i handen och ovig i tungan du sväljer och svarar:
Tig, jag är kär. Alltså drucken och sjuk och förtvivlad och lycklig!