Jag håller som bäst på med en tegelstensom heter Agaat, skriven av en sydafrikansk författare som heter Marlene van Niekerk. Den är oerhört fascinerande och handlar om en välbärgad vit bondkvinna som ligger förlamad i långt skriden ALS (en vidrig sjukdom som gradvis förlamar kroppen utan att förstöra förståndet) och kan kommunicera med sitt svarta hembiträde enbart genom att blinka med ögonen. Hembiträdet togs in som barn, fostrades en tid nästan som en dotter för att bli degraderad till husa när bondparet fick en egen son.
Agaat har alla ingredienser till att vara en svartvit snyfthistoria men den är betydligt mer än så: om hela apartheidsystemet bygger på en världsordning och livsåskådning där människan är vit och de svarta är lägre stående varelser kan man på något sätt känna sympatier även för bondkvinnan Milla som är en produkt av sin tid och sitt samhälle, även om det är klart att man som läsare blir fruktansvärt illa berörd av att det faktiskt var så en gång och av att liknande världsordning fotrtfarande existerar på många håll i världen vare sig det är kvinnor eller folk som tillhör en lägre kast som anses vara lägre stående. Och inte bara så att de med makt tycker att de är lägre stående, utan vet att de är lägre stående, att det inte kan vara på något annat sätt. Och sådana attityder tar tid att förändra.
Den svenska översättningen är bra, det finns en del detaljer jag retar mig på men det är på hårklyverinivå. Översättningen är på det hela taget utmärkt. Den har översatts från originalspråket afrikaans via engelskan och det märks inte att språket gått omvägar. Agaat är en sidvändare, läs den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar