Vi har varit på landet över flygarehelgen. Jag har läst. Lite jobbrelaterat i fredags, men i övrigt skönlitterärt. Jag har parallellt kämpat med Topelius "Läsning för barn" som är åtta böcker i tre band med topelianska pjäser, dikter och sagor, och njutit av The great Gatsby. För att få läsa på landet med en treåring och en dator- och internetberoende man gäller det att hitta på butikslekar och annat som sysselsätter junior: Nu ska du plocka kottar som kan vara potatis i din butik - kom tillbaka när du har hittat tjugo kottar! Bra, nu kan du samla bjökhängen, förlåt, makaroni, till butiken! Mellan verserna har jag också låtit henne leva rövare och äta godis. För en människa måste väl få läsa under sin långhelg, vad är det annars för en långhelg?
Topelius är ett intressant dokument om vad som ansågs vara lämplig läsning när farmor (född 1902) var barn och drömmen om ett självständigt Finland blott var en dröm. Jag är tacksam över att ha vuxit upp i en annan tid, men tycker det likväl är roligt att lära mig vem Lunkentus, Unda-Marina och Hegesippus är. Åtta böcker är ändå lite väl mycket va det goda, i synnerhet som jag hittills bara lyckats klämma två.
Gatsby däremot krävde ingen annan ansträngning än att se till att jag fick lite läsro emellanåt. Jag har sett halva filmen under mitt utbytesår men måste väl sluta för att resten av familjen ville se Ultraman eller Bollywoodfilm. Jag hade ändå inge aning om hur den skulle sluta utan visste bara att den handlade om dekadenta fester på Long Island under 20-talet.
Jag märker att jag med åldern blir allt mindre cynisk när det gäller tragedierna. Som berättelse är romanen briljant, med en struktur som påminner om novellernas för att den är så förtätad. Efter en introduktion som placerar huvudpersonerna i tid och rum och i förhållande till varandra kommer sedan det ödesdigra dygnet där katastroferna följer på varandra tills det inte finns någon återvändo.
Skickligt, elegant och stämningsmättat utan ett spår av sentimentalitet. Jag klappar mig på axen för välvald helglitteratur.
Gatsby är en av mina favoritböcker från gymnasiets litteraturlista. Dessutom är den passligt kort att läsas om då och då när man får lust. Nuförtiden tänker jag ofta på boken då jag läser Knyttet åt barnen och kommer till sidan med Hemulens trädgårdsfest!
SvaraRaderaVilken kul parallell! Fast jag tänker nog mer på finlandssvenska trädgådsfester. Och jag kommer också att läsa om Gatsby, den kräver det nästan.
SvaraRaderaDu menar att du inte vuxit upp med Topelius sagor? Vad är du riktigt för en finlandssvensk? ;-) (Säger Koko som kan långa bitar utantill.)
SvaraRaderaThe Great Gatsby har genast flyttat uppåt i min ska-läsas-hög. Att läsas när jag känner att jag klarar av den - den där sortens obönhörliga nedåtspiral brukar göra mig deprimerad... Lite som Brideshead Revisited, där brukar jag sluta efter Et ego in Arkadia- avsnittet.
Jojo, visst har jag läst Topelius men jag har likom plockat russinen ur bullen. Sampo Lappelill, Bullerbasius, Hallonmasken och Rinaldo Rinaldini är mig bekanta, men inte hela "Läsning för barn" inte alla åtta volymerna. Och jag förstår precis varför till exempel "Mod i faran" och "Unda-Marinas silverskål" inte överlevt till våra dagar. Fast sedan finns där också glömda pärlor som "De nio guldtavlorna" och "Rida ranka".
RaderaOch Gatsby tyckte jag inte direkt var beklämmande, även om den är tragisk. Det är ju ändå något självvalt över eländet, på något plan. I stället väckte den intressanta tankar om våra drömmar och vad vi gör för att förverkliga dem, och till vilket pris.
En orsak till varför jag kärade ner mig i min man var att han kan recitera utantill så gott som hela första kapitlet av the Great Gatsby. Eller åtminstone de tre första styckena. Vi diskuterade boken igen under förra veckan. Det är en av hans favoritböcker (duh, eftersom han kan den utantill) men jag har aldrig läst den! Måste åtgärdas!
SvaraRaderaOm inte annat så för att kamma hem några Fred-poäng! Och stolligare saker kan man göra för att behaga en man.
RaderaÅ, De nio guldtavlorna, det var mammas favoritberättelse som barn, vilket hon med äran överförde på mig. Minns att jag tyckte den var superspännande, men nu kommer jag inte ens ihåg vad den handlar om. Får ta och läsa om, vi plöjde alla åtta banden som högläsning när jag var i åttaårsåldern.
SvaraRadera