Om att göra slut med Ikea - och tumma på sina principer

Jag har i omgångar gjort slut med Ikea, men den här gången är det nog definitivt. Jag kan inte försvara att jag understöder ett företag som står för slit och släng i den mån Ikea gör. Vi har deras tv-hylla i serien Stockholm - och den är koryggig. För att det står en tv på den. Vilket den rimligtvis borde tåla. Dessutom har en av skåpluckorna kukat ur och hänger på trekvart.

Sovrumsbyrån i serien Malm har också lådor som hänger på sned. Och Billyhyllorna i biblioteket som blev dörrlösa av ekonomiska skäl är det fortfarande för Ikea slutade plötsligt tillverka snygga dörrar i halv höjd. Vill man ha vitrindörrar i halv höjd får man nöja sig med de fula, för de snygga är förbehållna hel höjd.

Jag tänker så här: vi är två arbetande vuxna som visserligen bor i ett ekonomiskt svart hål som slukar alla fyrk som kommer i dess närhet (jordvärme, ersätta isoleringen som fåglarna - de små liven - stulit till sina vinterbon, isolera, isolera, isolera, fastighetsskatt, etc. etc. i det oändliga, men egentligen klagar vi inte eftersom det är självvalt) men ändå vill slippa ty oss till möbler som nätt och jämnt håller för de första ägarna och har noll andrahandsvärde. De Ikeagrejer jag har köpt, sedan jag dumpade Ikea på grund av otrohet och oförmåga att leva upp till de simplaste förväntningar, är köpta i andra hand. För även en blind höna lyckas ibland tillverka en pjäs i solitt trä som håller längre än ett genomsnittligt blockljus. Och har man tid att hänga på nätet hittar man till all lycka kvalitetsmöbler i andra hand, till en prisvärd peng.

Undantaget är deras barngrejer. Ikeas barnkök är skitfint med lysande keramisk häll och gott om skåputrymme för kastruller, servis och leksaksmat. Och de små köksprylarna i miniatyr är bedårande.

Staffliet som Nora ska få i julklapp är en annan pärla: svart tavla på ena sidan, vit på den andra, låda för kritor och pennor samt en pappersrulle som kan dras över det hela så man kan rita bestående bilder på papper om man vill. Men jag slapp gå dit själv - jag skickade Simon i stället.