Och fan vilken tid det tog. Tre månaders hårdpluggande, men där satt den. Min älskling synade mig och ordnade ett husförhör som jag klarade, väl godkänd. Visserligen kunde jag inte Paulus brev på mina fem fingrar (eller tio, för både fingrarna och breven är fler än så) men läst dem, det har jag.
Den uppmärksamma läsaren har insett att jag tycker den är bara strunt med undantag för ett fåtal ställen som inte räcker för att jag ska köpa budskapet. Eller visst - det är klart att jag försöker älska min nästa som mig själv, men det är inte för att Jesus säger så även om jag tycker han fick till det den gången.
Fast Rut gillar jag, och Ester och Nehemja. För att inte tala om Höga visan.
Jag är klart impad av din prestation. Jag försökte en gång med samma projekt under en sökande period i tonåren, och satte helt energiskt igång med Första Mosebok. Jag hann nog en bra bit, men blev immun för livet. Maken till sadistisk och inskränkt gud... finns säkert, tyvärr. Nej tack.
SvaraRaderaJag tycker iofs fortfarande att litteraturvetare borde läsa åtminstone bitar ur Bibeln, för referensernas skull.
Förresten, det där "fan vilken tid det tog" påminner mig om hur jag svarade när nån undrade om jag har en Bibel. "Visst fan har jag en Bibel", svarade jag. Det har numera blivit ett stående uttryck i familjekretsen ;-)
SvaraRadera