Jag ser på slottsbalen med ena ögat och passar fröken klåfinger med den andra. Jag kan konstatera att det inte ser ut som på slottet hemma hos oss. Och trots lugn och skön dag känns det som om jag ligger steget efter. Eller hundra steg efter. Ändå borde jag inspektera min balstass och stryka den, för i morgon är det min tur att fira. En kollega disputerar och festen blir garanterat rolig, men blotta tanken på att planera logistiken så att jag kommer iväg till jobbet klockan nio trots att jag ska lämna på dagis med kollektivtrafik samtidigt som jag får med mig dator, långklänning, skor och övrigt lullull känns övermäktig.
När vi kommer så långt som till champagnen är jag garanterat värd den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar