Jag hade all skrivtid i världen i dag. I stället slösurfade jag och åt pizza med Mats och Basse. Det senare var visserligen klokt: jag älskar killarna på soc & kom. Och tjejerna, men det ingen av dem jag studerade med finns kvar så det handlar om nyare bekanta och inte gamla studiekompisar.
Sen gjorde jag i ren desperation en slutspurt som lämnade arbetsbordet i ett sådant skick att jag inte borde behöva en lika lång startsträcka i morgon, men jag är sur på att jag gjorde så mycket onödigt i stället för att antingen jobba eller i så fall packa ihop och gå och simma eller promenera i stället.
Fast å andra sidan kanske detta behövdes för att ladda upp inför bra skrivdag i morgon. Men ändå - voffor gör hon på detta viset?
Och du kommer att göra det igen, och igen. Och anklaga dig själv igen, och igen.
SvaraRaderaDetta är baksidan och framsidan av att ha ett fritt och kreativt yrke där man i stor utsträckning är sin egen chef.
Mer skönt att höra än ledsamt. Om jag ska hålla på så här kan jag lika gärna göra det i gott sällskap.
RaderaKänns igen. Det kallas prokrastination eller ställtid (den tid som behöves för att ställa in sig, enligt Bodil Jönssons Tio tankar om tid), helt beroende på vem man frågar.
SvaraRaderaJag märker, att ju tröttare och mera stressad jag är, desto mer benägen är jag att fastna i onödigheter :-(
Ställtid låter mycket bättre än prokrastinering! Det låter som något nödvändigt och bra. Nu när jag har ett fint ord kanske jag kan använda ställtiden bättre. Precis vad jag behövde läsa en måndagmorgon.
Radera