Direkt efter mitt senaste gudsförnekande måste jag ändå hylla Bach, och hans Matteuspassion, som i dessa tider ofelbart börjar spela i mitt huvud. I mitt barndomshem hörde Matteuspassionen i radio till skärtorsdagstraditionen och jag tror den hörde till traditionerna också i det hus där jag nu bor, som är min pappas barndomshem. Säkert lyssnade farmor Ingeborg och farfar Sven på den i radio och förde intresset vidare till sin son Henrik, som fyller 69 år i dag. De träffades i Helsingfors oratoriekör när de var så pass gamla att de kanske redan försonat sig vid tanken på att de inte skulle bilda familj.
Själva har Simon och jag, som visserligen inte träffades i kören men ändå sjöng ihop i studentkör i många år, haft förmånen att få sjunga Matteuspassionen hela två gånger, senast i fjol. Då spotifierades den friskt härhemma och Nora kunde be oss spela satsen Wozu dienet dieser Unrat och andra favoriter. Jag testade positivt med Nora på toaletten i Tempelplatsens kyrka när jag var på väg att lyssna på Matteuspassionen med operans kör. Den var också förlossningssoundtrack senare samma år. Odödlig musik till en bra berättelse. Kommt ihr Töchter, den första satsen, är min favorit.
Matteuspassionen är fin, men jag måste erkänna att jag aldrig mer tänker sitta igenom den i Johanneskyrkan, hur fint de/ni än sjunger. Jag hade sån träsmak i rumpan senast att jag höll på att avlida på heltid, som en klasskompis till mig brukade uttrycka saken. Men kanske jag ska lyssna på den hemma i den sköna fåtöljen i påsk :-)
SvaraRaderaNågon särskild version på Spluttify som du rekommenderar? Vi har till slut gett efter och köpt betalversionen, så att man slipper reklamen och begränsningarna...