Hjälp - vår unge slääpar!

Både Simon och jag är från huvudstadsregionen och talar någon sorts standardfinlandssvenska, vad det nu är, utan att för den delen tala med Helsingforsstackato. Och nu har vår dotter rört sig åt dialektalt motsatt håll och har börjat slääpa på vokalerna. Hon praatar alltså i stället för att praatta. Det låter så fånigt, och det skulle jag aldrig tycka om det var fråga om någon annan. Men nu när det är mitt eget hjärtegull, någon som borde se mig som sin språkliga förebild och därför borde vilja låta som jag, tycker jag bara det låter tillgjort. Hon har visst hittat mor språkvetarens ömma punkt. Och mor språkvetaren tycker, innerst inne, att juniors språkliga revolt är rätt förtjuussande.