Jag var tvungen att gå upp i ottan för att förbereda på jobbet, och kom hem sent i går eftersom jag var på teater med mamma. När jag tittade till lilla älsklingen märkte jag att hon kissat ner sig, så jag hjälpte henne på tuppen, bytte till torr pyjamas och bäddade ner henne bredvid hennes snusande far. Innan jag lämnade henne såg hon på mig på exakt samma sätt som hon gjort sedan hon var baby: med en lugn, trygg och tacksam blick.
Inget i världen är lika fint och viktigt som att sköta om min älskade unge och se till att hon har det bra. Hon återgäldar det hundrafalt genom att vara ljuvlig, och jag är naturligtvis tacksam över att hon belönar oss med att växa, utvecklas och må bra. Jag skulle vara tacksam för henne även om hon inte mådde bra, och är medveten om lyxen i att ha ett friskt och lättskött barn.
Rörd! Var tvungen att fälla en liten vördnadens tår. Till livet som finns i de fina döttrar vi har. Kram på er!
SvaraRadera- Marina
En fin liten betraktelse över vardagens pärlor. Att kunna ge sin barn en trygg och kärleksfull uppväxt och se tryggheten och ömheten i hennes blick, så borde alla barn få ha det.
SvaraRaderaMed ömhet
Bambi
Tack! Så borde alla föräldrar också få ha det.
RaderaÅåhhh! <3 (som du kanske märker sträckläser jag bloggen din efter lång paus...)
SvaraRaderaOch jag är så glad att du gör det! Kram, Sanna!
Radera