Vi hade institutionens forskarseminarium och det var min tur att presentera vad jag håller på med. Det blir mindre och mindre "det här tänker jag göra" och mer och mer "det här har jag gjort". Seminarierummet var fullt med folk. Hur jag skulle avgränsa mig i dag klarnade för mig ganska sent, och jag fattade ett beslut som var ganska tidskrävande att förverkliga, det vill säga jag plockade ut en mängd citat som jag lyfte in i min power pointpresentation och varvade dem med utdrag ur styrdokument för att illustrera attityderna till svenskan på olika nivå av universitetet och hur man på olika nivå tolkar och tillämpar styrdokumenten för att få den flerspråkiga verksamheten att gå ihop.
Jag jobbade elva timmar i går, gick på teater och kom hit svintidigt för att bli klar och gick in i salen utan alltför många minuter till godo. Och sen tog det en evighet för datorhelvetet att starta.
Men summa summarum - rummet var fullt av folk som sysslar med språkpolitik och språksociologi, kolleger både från universitetet och från institutet för de inhemska språken. De ställde intresserade och uppmuntrande frågor som fick mig att tänka ett extra varv på alla de olika teman som ska ingå i min avhandling. Eller fick mig att vilja tänka på dem, bara jag har återhämtat mig lite.
Sen gick jag på lunch med ett gäng av de värsta språknördarna. Att presentera min forskning gör mig klokare: Och tröttare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar