Findus är den sagofigur Nora påminner om allra mest. Storögd, slank och smidig är hon, och kvick, otålig, klåfingrig, livlig och pigg på upptåg. Envisas, utmanar, busar och kör sitt eget race. Inte den sämsta av figurer att likna.
Och nu har vi varandra på tumis denna vecka, för far i huset har dragit till fjälls med jobbet. Vi har haft en fin dag, men jag trodde att simskola skulle fungera som nedåttjack, men tvärtom blev effekten rena amfetaminet. Så mellan matlagningsvarven har jag fått avstyra ett dussin katastrofer och minimera sviterna av ytterligare ett tiotal.
Vår sista katt, herr Guy-katten som ofelbart brukar bete sig som en röv när Simon är borta, har också utmärkt sig och smetat ut sitt bajs på Noras golv och täckt in det med vårt finaste robotkollage. Samt stulit fiskpapper ur roskis och smetat (jag har någon gång hört att katter är renliga djur men det måtte ha varit i någon synnerligen förskönande kattreklam) ut fisksaft på köksgolvet.
Fröken Findus föreslog lakoniskt att någon borde döda kattfan så att hon kunde få en hund. Jag svär på att jag inte satt sådana griller i huvudet på henne (väl?), men tycker onekligen att hon har en poäng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar