Ormbunkskrull

I helgen besökte vi sommarparadiset för sista gången i år. Båten och bryggan togs upp och sängar och skafferier tömdes. Trots många sysslor som skulle betas av var det lugnt och skönt. På plats var min fina storasyster med fin man och tre barn, och Simon, Nora och jag.

Medan jag gick där och stökade fick jag se några roliga knölar, till hälften inne i jorden, vid foten av de bruna, skrumpnade ormbunkarna. Knölarna var nästa års bunkar. De ligger redan färdiga i väntan på maj.

Så länge hösten ger löften om en ny vår är den faktiskt ganska dräglig. Och varje lass med holmens lakan och handdukar som jag tvättar, hänger och packar ner i den stora flyktingkassen minner mig om glädjen i att få packa upp den igen, senast om sju månader.