Vi har bott i vår nuvarande miljö i fem år. Under Noras första levnadsår hade jag inget behov av föräldragrupper - vi hade ett lättskött barn och jag trivs i mitt eget sällskap så antingen gjorde jag hysteriskt långa promenader (till Helsinge kyrkoby och tillbaka eller tog tåget till Korso för att få ha solen i ögonen hela vägen hem), masade hemma eller drog in till stan och träffade folk. Spädbarn behöver inte vare sig babyrytmik eller -cafeer utan de är till för morsorna och de få farsor som vågar sig dit/saknar umgänge om de till äventyrs får och vill vara hemma med sina barn. Jag gick på babyrytmik med en systerson en gång och det var tillräckligt för att avskräcka mig: inte alls min grej. Givetvis är de förträffliga tillhåll för de föräldrar vars grej det är, men man ska inte ha dåligt samvete för att man inte stimulerar sin tremånaderskokong med rörelselekar.
Nu däremot när Nora är nästan fyra och ett mycket socialt djur som gärna river hela haket här hemma har jag blivit stamkund på alla jippon som kommunen, sfp och olika föreningar bjuder på. För jag är också ett socialt djur och själviskt kan ge mig hän åt den njutning pyssel, simhall och Sås & Koppkonsert ger mig. I går ordnade en förening halloweenpyssel i ett ungdomsföreningshus nära oss. Förra veckan hade min kommunalvalskandidat jippo med Sås & Kopp. Jag knarkar avbrott i höstmonotonin och tycker det är härligt att få kleta med lim, och att få se min fyraåring kleta med lim, när någon annan har tänkt ut pysslet och förberett, och när bara behöver bidra till undanstädningen och inte sköta allt själv.
Mitt strå till stacken är att jag ordför dagis föräldraförening denna höst. Det är roligt och tacksamt på grund av engagerade föräldrar med lagom ambitionsnivå. Och gudars vad tacksam jag är över allt det program som vi får delta i utan att ordna det själva. Det gör det helvärt att skriva infobrev, sammankalla till möten och baka en plåt med mockarutor med ojämna mellanrum.
jag är precis som du. precis.
SvaraRadera