I går när vi skulle hem från dagis, Nora och jag, blev Nora uppmärksam på en ung kvinna som satt och läste på Sandkulla station. Eller först blev hon uppmärksam på en fimp i en vattenpöl, och hon frågade mig om jag trodde att det var "nunnan" som hade kastat fimpen. Det trodde jag inte. Och sedan berättade jag att kvinnan inte var nunna utan muslim och det var därför hon hade huvudduk. Kvinnan hade också blivit uppmärksam på Nora, så jag berättade för Nora att man kan hälsa på muslimer genom att säga Salam aleikum varpå kvinnan glatt svarade aleikum salam.
Hon tittade lite frågande på mig och undrade om jag också är muslim. Det är jag ju inte, men jag berättade att jag bott i ett muslimskt land och att Nora heter Nora (vilket vi uttalar på nordiskt vis med svenskt o-ljud) och kvinnan blev glad och tyckte det är ett vackert namn. Hon visade sig ha en syster som heter Nora, uttalat på samma sätt. Det betyder ljus på arabiska, vilket jag visste, vilket är en delorsak till att Nora heter som hon gör. Jag gillar helt enkelt både namnet och betydelsen och att det funkar både i väst och i den muslimska världen. Inte för att jag rör mig särskilt mycket i den muslimska världen, men jag gillar att det är ett globalt namn ur mer än ett västligt perspektiv.
Sen gick vi vidare, och såg ett helt gäng flickor med huvudduk. Men de där är väl ändå nunnor? frågade Nora. Men nej, också de är muslimer. Och sen försökte jag förklara att både nunnor och muslimer döljer håret på grund av gud, men att det är olika gud. Och att det nog är mer sannolikt att stöta på muslimer på tåget än nunnor, vi har ju inte just några i Finland. Undrar var hon har snappat upp nunnorna någonstans. Det måste vara Sound of music som spökar.
Fint :-)
SvaraRaderaVilken härlig berättelse!
SvaraRaderaTack!
SvaraRadera