Lilla älsklingen hade frågor om döden i kväll vid läggdags. Det blev så sorgligt att det slutade med att vi båda låg och grät. Men vi var överens om att världen är vacker och vi är tacksamma över att ha fått varann. Och tacksamma över att alla som Nora älskar fortfarande lever. Utom förmodligen Guy-katten, som har varit bortsprungen i en månad.
Det är konstigt att sörja en bortsprungen katt. Vid vilket ögonblick slutade han vara bortsprungen och blev de facto död? Eller är han fortfarande bortsprungen? Och är det Guy-kattens försvinnande eller något helt annat som triggat tankarna på döden?
Klart är ändå att de existentiella frågorna dykt upp i Noras medvetande. Fascinerande. Och sorgligt. Vi fick en fin, fin läggdagsstund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar