Nu talar jag inte om Lagerlöf, för Nils Holgersson tycker jag tiden har sprungit ifrån i motsats till hennes övriga produktion, utan Kipling. Varje sommar, på landet, nöter vi Just så-historier. Favoriten är "Hur valen fick sitt trånga svalg", men å vad vi läser också om hur elefanten fick sin snabel, vid den grågröna, flottiga Limpopofloden där det växer fullt av feberträd, och om krabban som lekte med havet där jag får återuppleva Perakfloden och andra roliga ortnamn i Malaysia.
Fantasifulla skapelseberättelser fulla av magiska ord. Underbart kittlande nonsens och glasklar logik. Om du läser den för dig själv rekommenderar jag det engelska originalet som i Penguinseriens pocketutgåva kostar nästan inget. Annars finns den säkert på biblioteket.
Vad olika vi tycker! Nu är det visserligen tjugo år sedan jag läste Nils Holgersson, men det är väl knappast på de tjugo åren den åldrats. Kanske håller den inte för barn men för en vuxen?
SvaraRaderaSå tänker jag om Tom Sawyer som jag just lyssnat på i originalversionen. Som vuxen kan man filtrera bort de rasistiska aspekterna, men man kan knappast presentera för ett barn en historia där det är underförstått att det är för att han är 'halvblod' som Indian Joe är en otäck typ, och att det värsta sätt man kan behandla någon på är som en n*gger. Annars gillade jag boken.
Det blåser på månen som jag läste sönder som barn tycker jag sisådär om nu.
Jo, jag är visst inne i en läsa om period!
Jag läste om Nils Holgersson för ett par år sedan och tyckte nog den var fin, men berättartekniskt var den lite speciell i och med att den skrevs som skolbok och har dels ramberättelserna, dels diverse subplots. Jag tycker den har åldrats sämre än t.ex. En herrgårdssägen , Jerusalem eller Gösta Berlings saga, trots att GBS påminner om NH till sin struktur.
RaderaSedan älskade jag Tom Sawyer som barn och gör det än. Passar inte för Nora riktigt än, hon är ju bara fyra, men det kommer garanterat.