Impulsköp

I Min morgon i morse var också en åtta veckor gammal vit dvärgschnauzer. Uppfödaren som är veterinär berättade om hur man kan skydda sina husdjur mot sommarfarorna fästingar, ormar och överhettning. Jag smalt. Den var helt ljuvlig: lugn, tillgiven och så söt att jag inte visste till mig. Och inte reserverad.

Jag messade omedelbart Simon och klagade min nöd, han tycker att ska vi ha hund ska vi ha hund och inte någon mopp. I princip vill jag också ha en hund och ingen mopp, men i det här fallet kunde jag tänka mig att göra ett undantag. Dvärgschnauzern är en robust och trevlig liten hund som gillar olika slag av upptåg. Vi har en sjukt stor gård, jag har ett år kvar av avhandlingsarbete och inget som tvingar mig att göra långa dagar på kontoret. Tidvis långa dagar, ja, men inte nödvändigtvis på något kontor.

Vår semester börjar snart och trots att jag jobbar järnet och flänger och far hela juni är vi bara på landet och hemma hela semestern. Vår bekantskapskrets är full av folk som mer än gärna passar vår hund om vi reser bort, förutsatt att vi uppfostrar den någotsånär trevligt.

Jag kan försöka hitta någon som bor i grannskapet att dela hundvårdnaden med sådana dagar som ändå blir långa på kontoret: jag har din hund någon dag i veckan och du har min. Om vi har tur kan rackorna leka med varann på gården. Framför allt när jag disputerat och jobbar var jag jobbar - det vet jag ju inte än.

Även om jag inte hade tänkt skaffa hund när jag vaknade i morse är detta ingen impulsgrej: jag har fönstershoppat hund i ett par år nu, och nu undrar jag om inte det är dags ändå.

Lille Tengil, kom till matte!