Om runkare och andra onanister

Eftersom jag nog alltid varit ateist, eller åtminstone börjat ifrågasätta Guds existens ungefär i samma veva som jag börjat ifrågasätta påskharens och julgubbens, borde jag inte ha gått skriftskolan. Men som jag nu gjorde det, jag ifrågasatte visserligen Gud men av någon underlig anledning inte skriftskolan, använde jag åtminstone tiden där vettigt och sög i mig den kristna lärdomen som en svamp för vi hade en helt fantastisk präst. Hon var ung och väldigt klok och ganska liberal och tog upp frågor som kändes relevanta för femtonåringar. Sedan hade jag väldigt svårt för sångerna och lekarna och det konfessionella fritidsprogrammet, men undervisningen var okonfessionell och handlade om Bibeln, vad som står i den och hur det eventuellt kan tolkas. Så trots att jag egentligen inte borde ha blivit konfirmerad, för jag förfalskade en avsevärd del av gudstjänstunderskrifterna i konfirmandhäftet (och nu är jag kyrkligt vigd och det kan ingen längre ta ifrån mig!*), såg jag till att rent bildningsmässigt få maximal valuta för pengarna.

Ett av de bibelställen den kloka prästen diskuterade med oss, och vad är väl relevantare för en femtonåring, var Första Mosebokens 38 kapitel, verserna 6-11. Det är stället som handlar om Onan, vars bror bad honom ligga med sin hustru (broderns alltså) för att de den vägen skulle kunna få ett barn för de hade inte lyckats få ett på egen hand. Brodern ställde upp men kukade bokstavligt talat ur, och spillde sin säd på marken varpå Gud straffade honom med döden. Orsaken till dödsstraffet elaboreras inte vidare i Bibeln, men för säkerhets skull har detta alltså tolkats som att man inte ska skvätta omkring sig utan avsikt att få barn. Här erbjöd kloka prästen en alternativ och betydligt rimligare tolkning: hon menade att Onan straffades för att han svikit sin brors och svägerskas förtroende och vanhelgat deras äktenskap. Och hur jag än läser bibelstället kan jag inte tolka det annorlunda. Kloka prästen menade att det är helt okej att runka på och att det är ett bra sätt att umgås med sig själv.

Vad som föranleder detta blogginlägg är en intervju med en betydligt fegare präst, som kommenterar True love waits' broschyr (om att man inte ska ha sex med någon alls före äktenskapet och aldrig någonsin med sig själv) med att han till 85 % håller med om deras budskap. Fegisen som citeras i Iltasanomat vågar inte ta ställning till huruvida onani är synd, men likställer det med tobaksrökning: inte nyttigt men inte heller "straffbart". Nu är jag ju personligen inte så rädd om min dödliga själ, och försöker inte heller vara något moraliskt rättesnöre, men vill be alla som eventuellt går omkring med morkis över handtrallorna läsa det aktuella bibelstället och göra sin egen tolkning. Och observera att onani är rättvisemärkt, utsläppsfritt (fast det är det ju strikt taget inte så det påståendet tar jag tillbaka) och det finns ingen lobby som tjänar fantasiljoner på att göra dig beroende. För att citera Otto i världens roligaste film: Pork away, pal!

*Observera att valet kyrklig vigsel inte var mitt utan Simons.