Efter sex dagar hemma har vi fått rätt nog av varandra, Nora och jag. Hon har lagt sig till med olidliga primadonnafasoner och behandlar mig som nån jävla husa, och om jag var hennes husa skulle jag inte stanna en sekund. Så det blir bråk. Och om hon skriker, provocerar och är ful i mun i köket åker hon ut. Precis som jag insisterar på matro insisterar jag också på arbetsro när jag lagar mat. Ibland är det skönt att ha en stängd dörr mellan sig själv och en grinig pissunge - annars riskerar jag att förvandlas till en grinig pissmorsa och sen blir maten kryddad med idel svordomar.
Och sen kan jag konstatera att det är lite synd att jag inte har Simons arbetsmoral. Fast då skulle inget alls bli gjort härhemma. Men jag skulle få mer sofftid och vara på bättre humör. Håhåjaja. I morgon får jag vila på jobbet.
Skönt att höra. Ja, du fattar. Att det finns fler.
SvaraRadera/Helga
Alltså jag skriker om jag måste stanna hemma en dag till med R. Jag är redan en betydligt mindre trevlig och förstående förälder än vad jag brukar vara. Tack gode gud för dagis och jobb!
SvaraRaderaHahaha! Det där låter bekant!
SvaraRaderaJag minns en Facebook-status som jag skrev en lördagkväll härom året:
SvaraRadera"Maken ligger tydligen hemma och klappar på ynkligt barn med magknip. Jag sitter på jobbet, dricker espresso, äter Dumleklubba och småpratar med trevlig kollega. Obekväm arbetstid - my ass."