Jag håller på och skriver en artikel tillsammans med min professor. Avhandlingen skriver jag på svenska, men artikeln vi håller på med är på engelska och det känns som om jag skriver med vänster hand.
Jag tänker fortfarande på svenska, jag måste få tänka på svenska för jag tänker inte hälften så bra på något annat språk. Inte lika snabbt och inte lika väl. Inte lika värformulerat och genomtänkt. Jag är bra på engelska men jag är inte elegant på engelska.
Och det är därför jag tycker det är viktigt med språklig mångfald också inom universitetsutbildning och forskning.
Sant.
SvaraRaderaMen man kan lära sig.
De som ivrigast hävdar att det går lika bra på engelska är de som har minst att förlora. De som inte bryr sig särskilt mycket om hur de uttrycker sig på det egna språket.
I den mån de som ivrigast hävdar att det inte alls går på engelska är de som har mest att förlora (som verkligen kan och lägger sig vinn om hur de uttrycker sig på det egna språket) men också de som har störst potential att lyckas.
Säger den språkglada naturvetaren som har lättare att tänka och skriva vetenskapligt på engelska. Och som vågar drista sig att hävda att hon gör det med hyfsad bravur.
Och stycket i mitten skulle lyda:
SvaraRadera"I den mån de som ivrigast hävdar att det inte alls går på engelska är de som har mest att förlora (som verkligen kan och lägger sig vinn om hur de uttrycker sig på det egna språket) så är de också de också de som har störst potential att lyckas. För att kunna skriva bra på det egna språket är en förutsättning för att kunna skriva bra på ett annat språk"
Låter hoppingivande! Jag vet ju att det går, det måste gå, jag är bara lite ringrostig. Och det går faktiskt bättre dag för dag.
SvaraRadera