Läs Susanna Alakoskis Oktober i Fattigsverige. Den ger en en välbehövlig påminnelse om att alla behöver en viss grundtrygghet för att kunna vara sin egen lyckas smed, och att alla inte har den grundtryggheten. Det är samhällets uppgift att vara ett golv som man vet att man inte kan falla igenom. En svår, för att inte säga omöjlig uppgift, likväl är det samhällets, det vill säga din och min och vårt engagemangs och våra rösters uppgift att försöka nå det idealet.
Vilket är syftet med ideal om man kan nå dem på en lunchrast?
Väl medveten om att jag inte gör tillräckligt för att vara en god nästa ger boken mig en spark i röven och en påminnelse om att se upp, se mig om och se vad jag kan göra.
Tycker Alakoski hör till stundens viktigaste debattörer och skribenter, speciellt då debatten just nu genomsyras så kraftigt av überindividualistiska toner.
SvaraRadera