måndag 25 februari 2013

Äntligen! Om nordiskt samarbete

På torsdag och fredag kommer universitetsrektorer och pro-rektorer från många universitet i hela Norden att samlas vid Helsingfors universitet för att diskutera nordiskt universitetssamarbete i stor skala. Norden har en hög koncentration av toppuniversitet och om dessa universitet kan förena sina krafter kring till exempel webbaserad undervisning är chanserna goda att det kan bli riktigt, riktigt bra.

I mitt eget avhandlingsmaterial kommer det tydligt fram att universiteten i sin internationaliseringsiver har alltför starkt fokus på EU-nivån, och glömmer bort å ena sidan den nordiska dimensionen, å andra sidan den globala. Och varför gå över ån efter vatten när vi kan utveckla ett starkt regionalt samarbete där vi har nära till varandra och stora likheter mellan våra samhällen och system?

Hurra för ett verkligt gott initiativ. Jag hoppas verkligen att mötet blir en succé och att det leder till kreativa samarbetsmöjligheter i hela regionen.

3 kommentarer:

  1. Har den nordiska universiteten tidigare haft aktivare samarbete, innan EU? Är sjukt nyfiken på EU (versus) norden, i och med det versus som oftast finns där. Och tanken på en golen era som varit, och vad som borde finnas. Är egentligen en nordist, emn även mer en globalist (det är förstås många stråk mer idealistiskt och orealistiskt).

    SvaraRadera
  2. Ja, samarbetet var tätare förr. Ämnen som socialt arbete som har mycket gemensamt med de övriga nordiska länderna har fortfarande en del kontakt även om språket numera är engelska också bland svenskar och danskar. Geografi är ett annat ämne där det regionala är viktigt, helt enkelt på grund av ländernas geografiska beskaffenhet.

    När det gäller internationellt samarbete är alla nivåer viktiga. Det ena utesluter varken det andra eller det tredje: universitetssamarbete inom Norden behöver inte ske på bekostnad av EU eller världen, det optimala vore att välja rätt nivå beroende på syfte. Norden är viktigt på grund av geografisk och kulturell närhet. Åtminstone jag är inte redo att förneka den gemensamma historien än, även om folks kännedom om den är sorgligt dålig.

    SvaraRadera
  3. Nej verkligen inte, är alltså till själ och hjärta nordist och för nordiskt samarbete, den gemensamma historien är något att förvalta och värna om.

    SvaraRadera