Jag åt pizza med en vän till mina svärföräldrar i dag. Hon hade haft födelsedag och eftersom jag gillar henne tycker jag det är dumt att vänta på att svärföräldrarna sammanför oss utan bjöd henne på lunch. Under lunchen kom vi att tala om en gemensam bekant, en kollega till mig, som man inte ser röken av för hon sitter hemma i Lovisa och skriver avhandling. Det vi hade att säga om henne var väl egentligen mest att vi tycker om henne.
Ett par timmar senare ringde hon mig. Oavsiktligt: egentligen ville hon åt sin man. Vi hade ett bra samtal och hon önskade att hon också hade varit med på pizza. Det slutade med att jag avkrävde ett löfte om ett nytt telefonsamtal snart, avsiktligt, för att meddela att hon är i storstan och vill äta lunch med mig. Så kan det gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar