Nora och jag var i simhallen i dag. Vi satt på en bänk, hon såg in i en spegel på motsatt vägg och frågade mig "Vad betyder 'penkkiä'?" - för där stod det, prydligt spegelvänt "Älä siirrä penkkiä muualle". Skylten hängde ovanför våra huvuden. Jag berättade att det betyder bänk, varpå hon läste hela meningen med felfritt uttal, trots att den stod spegelvänt. Hon läser spegelskrift och uttalar felfritt, men förstår mycket begränsat med finska.
När jag var sexton fick jag följa med en bekant i Paris till hennes skola. Min franska var rätt knagglig och de läste mer avancerat än i skolan i Finland, och när högläsningsturen kom till mig tragglade jag igenom texten med av allt att döma hyfsat resultat, för läraren var mäkta imponerad och tyckte min franska var fantastisk för att ha läst det blott två år i skolan. Vad han hade missat var att jag ju inte hade förstått stort mer än ordet nyckel (clef) i hela det textstycke jag precis hade läst, men om man vet hur franska ska uttalas kommer man rätt nära utan att förstå vad det betyder.
Men lite häftigt tycker jag det är att min nästanfemåring fattar att läsa finskan rätt fastän den står spegelvänt. Fast å andra sidan är det inte så länge sedan det där med höger till vänster och vänster till höger inte hade någon som helst betydelse för aroN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar