Min dotter gör mig dum i huvet

Jag är ingen magisk supermorsa som kan hålla ordning på allt. Jag vet inte om såna ens finns, de flesta jag känner är väl rätt normaltankspridda, även om jag känner några stycken som har koll. Visserligen hade jag aldrig någon amningshjärna och jag tycker Nora var en rätt lätt baby, men nu när hon är en pratkvarn utan pausknapp och vi har varit tillsammans dygnet runt i tre veckor märker jag att jag håller på bli dum i huvet. För att jag inte hinner tänka klart.

Sedan var det ju lite dumt att det usla vädret gjorde att vi rivstartade från landet, handlade MacShit, dumpade Simon och Tengil och bagaget hemma, kastade i oss shiten och åkte till stallet, samtidigt som jag precis vid start insåg att vi måste fylla på olja. I samma veva pladdrade kvarnen på och tjatade om att hon ville spela på min telefon under bilresan. Och tjatade och tjatade. Och när vi kom till stallet var min plånbok inte med. Inte heller hittar jag den hemma. Och nu misstänker jag att jag körde i väg med den på biltaket.

Den här sortens disträ har jag aldrig varit förr. Och det finns inga utsikter till att jag återfår min koncentrationsförmåga förrän om två veckor, då semestern är slut.

Vi har haft fina dagar, och på sätt och vis känner jag mig utvilad. Men vet någon om man kan armera hjärnan så att det inte går att tjata hål på den så lätt?