Tio år

I dag är det tio år sedan vi gifte oss. I stället för att bråka i köket och ställa till med lyxig frukost med champagneflaskan vi gav min svåger i julklapp men som jag var tvungen att låna tillbaka för att ha bubbel till frukost, och prinsesstårta som ratas av Simon och Nora men är ett måste för mig, ett måste jag inte ens handlat än, ligger jag i vår säng och är den enda i familjen som vaknat än när klockan är elva. Bredvid mig ligger en naken dotter som vägrade ha pyjamas, i Noras fullånga och extrabreda säng ligger Simon, dit förpassad för att han snarkar. I dag slaskar det, då var det minus 26. Vi var unga, blott 25 och 26, men Simon hade två år tidigare tillfrisknat från cancer och tidpunkten kändes rätt. Festen var fantastisk, tack till alla som medverkade, men föregicks av en del slitningar och jag svor på att aldrig gifta mig igen. Till all lycka verkar risken inte överhängande, försåvitt jag inte stryper min älskling men inte ens det har jag varit särskilt nära på sistone.

Gott 2013 önskar jag mig och världen. Tjo, hopp och kärlek, mina vänner!